Den fysiska utmaningen

Jo så var det. Är det.

Jag är inte djupt nere i skiten ännu men står och vinglar på kanten. Var hos lläkaren idag som sa att jag uppfyllde de allra flesta punkterna. Alla utom en - att jag inte tycker att livet i stort är skit.

Jag fick tabletter. Fick tabletter som ska stabilisera mitt humör, kapa stresstopparna och på kemisk väg skapa lite marginaler. I januari ska jag även få komma till kuratorn och prata.

Det är inte roligt att få veta att jag är sjuk men det är ganska skönt. Det ger som lite rätt att må dåligt. Någon med sjukhustitel säger att jag mår som jag känner. Det blir legaliserat...
Knäpp jag är.

Lite rädd är jag för tabletterna----tänk om jag inte blir jag...tänk om jag blir fet (viktökning är en vanlig biverkning...)
Jag ska ta tabletterna på kvällen eftersom de även är lite lugnande. Jag har inte sovit så gott som i natt på mycket, mycket länge.



Utmattningsdpression och utbrändhet är syskon. Ofta är man någonstan mittemellan eller pendlar mellan de båda.