Den fysiska utmaningen

Om och om igen formulerar jag långa blogginlägg i huvudet. Hur det känns, hur jag mår. Varör det känns. Hur jag reagerar . HUr Mannen reagerar. Hur jag ser frammåt och bakåt.

Men när jag sätter mig för att skriva är allt som bortblåst...

Har nu ätit mina "lyckopiller" i snart 14 dagar och märker (tror jag) ingen större skillnad. Blir lika arg och ledsen som förrut - kanske inte lika ledsen och inte lika arg fort...men det kan också vara att jag är mer medveten om mig själv. För det är den stora skillnaden. mannen behandlar mig annorlunda nu när han vet att jag faktiskt inte är frisk, att doktorn sagt att jag är sjuk - att det inte är ngt jag hittar på. Jag behandlar mig själv annorlunda - jag är mer snäll mot mig  själv.

Doktorn ringer den 12:e för att kolla av mig och hur jag reagera på tabletterna. Jag kan inte tänka ig annat än att jag måäste öka dosen. Jag är svårpåverkad av smärtnedsättande, bedövning, narkos osv så varför skulle detta vara ett undantag?

Jag stressar upp mig, varvar upp sm förrut - men blir inte ledsen när Mannen säger ifrån. Jag stannar upp och försöker lugna ner mig. Även om stressen sitter som en ångestklump i bröstet.

För det är där det sitter. När jag blir pressad så hamnar det en stor, mörk, kladdig, ångestklump i bröstet som stressart, pressar, kräver av mig och när jag börjar kan jag inte sluta. kan inte sluta fast jag VET att det jag gör är fel.

Jag blir trött av klumpen. Förrut ignorerade jag och blev arg, irriterad och bitter. Nu drar jag mig undan en stund. Vilar, sover, läser. Det hjälper OERHÖRT mycket. Mannen fattar det åxå. Han säger oftare nu " jag tar hand om dett". Han hade säkert gjort det förrut åxå, Skillnaden är att han nu säger.

Jag har gjort listor på allt. Jag är en list-människa. Har dock kommit till iniskt att jag inte grejer "att göra"-listor. De stressar mig. Bara ordet skapar ångestklump. Jag ska undvika sådana listor det mesta jag kan. Jag är så jäkla effektiv och driven ändå. jag behöver dem inte. Det fnns andra sätt att komma ihåg saker. Kankse kan ses som ett litet steg. För mig är det stort.

Ska bara försöka att inse att allt inte är bråttom och skitviktigt åxå. Bu springer jag fortast på alla bollar, stora som små. Oavsett vilken prioritet de borde ha. Jag vet att jag gör så här men vet int hur jag ska komma bort från det. Jag jobbar..... Men det är så svårt. Det känns som att bryta mot naturlagarna. Här hoppas jag kuratorna kannge mig nyckeln.

Nu är det Åre som gäller över nyår. 2011 kan inte bli mycket värre än 2010. Sammanfattningvis har 2010 varit ett KUK-år. Mycket fin har åxå hänt men för mig personligt/ eosistiskt/ fysiskt/ psykiskt har det varit ett skitår. Ta bort, bearbeta. 2011 kan bara bli bättre (får jag verkligen hoppas). Mitt lööfte till mig själv : Inga löften, måsten, bör!