Jag vet inte
Vill inte bli en som bloggar om "det jobbiga livet som tvåbarnsmorsa". För det är klart att det är slitigt men mest av allt är det underbart och en ynnest att få vara tvåbarnsmorsa.
Jag bloggar, tror jag, för min skull...men visst peppar kommentarerna och antal läsare. När vi kämpade hade jag mitt läsarrekord inför varje dag nr 28 - ska mensen komma...sen hade jag ganska många läsare kring missfallen och sen när det väl tog sig och det närmade sig förlossning...sen sjönk det drastiskt..några få entusiaster dröjer sig dock kvar...
Skulle såklart kunna blogga om mig och mitt liv så som jag upplever det - lite av det och lite här å lite sånt...men hur intressant är det?
Jag vet inte...måste ta mig en rejäl funderare...
Jag vet bara att det är några av era bloggar som jag fortfarande kommer att följa
Jag kan förstå dina tankar, men bara så att du vet så är din blogg med på min Google Reader-lista och även om jag ibland är usel på att kommentera så läser jag alla dina inlägg med stor behållning! :)
Gör som det känns bäst för dig själv!
Och du - jag är jättejätteglad för alla dina kommentarer på min blogg!!
Jag tycker det är skitkul att läsa vad du än skriver...
Läser oxå alla inlägg.
u
hej kompis,
du måste komma fram till vad som är rätt för dig.
Jag läser iaf, även om jag är kass på att kommentera.
No no, inte sluta blogga! Jag BEHÖVER veta vad ni har för er då och då ;-)
Jag skulle sakna dig om du slutade blogga. Det känns liksom skönt att se att du är kvar, även om du inte skriver så ofta och så ingående om allt längre. Jag tänker ofta samma tankar som du, men skriver nu enbart för att kunna komma ihåg Lillans utveckling och vår vardag. Utan bloggen känns allt som en dimma och virrvarr av minnen. Tiden bara rinner iväg och utan bloggen hinner jag inte med!
Kram
