Den fysiska utmaningen

Efter två arbetsdagar känns det knappt som om jag varit borta från jobbet. Shit vad snabbt man kommer in i nya rutiner.

Men det är bara att erkänna - jag är inte helt nöjd här. Jag ska helt klart börja se mig om efter något annat. Något annat dör jag får styra upp verksamheten mer...för jag är övertygad om att jag skulle göra ett bra jobb...för det är det jag kan och är bra på...att styra upp...och planera...och strategier... Någon gång så ska jag berätta om varför det inte är så redan - för om "om" inte fanns så hade jag varit där nu.

Trodde såklart att Lillasyster T skulle sakna mig...än märks inga sådana tendenser (förutom att hon jävlas lite med mannen och vägrar äta sån´t hon gladeligen åt med mig). Hon som är (var?) en sådan Mammagris.

Den stora nackdelen med att jobba är att man ser barnen så lite (mot vad jag nyss gjorde). De har i bästa fall nyss gått upp när jag går och sen när jag kommer hem är det bara mat och sen i säng.

I morrn kväll åker jag till Barcelona! Med två tjejkompisar. Det ska bli oerhört skönt. Jag behöver lite familjepaus...fortfarande känner jag att tålamodet är kort med tjejerna...så som jag inte vill vara. jag behöver helt klart komma bort lite. Men jag har ändå lite ångest. Mina små stora älsklingar. Utan Mamma så länge...

Ett säkert tecken på att jag har varit föräldrarledig är att jag, på jobbet, glömmer låsa toalettdörren...lämnar den gärna lite på glänt... samt att jag frentiskt leter efter vart barnsäkerhetsspärrarna sitter på nederskåpen i köket...