Den fysiska utmaningen

Jag kan absolut inte önska mer än vad som blev denna fantastiska dag. Skratt, tårar och en sjuhelsikes fest. Kan det bli bättre?

Vigselförättaren var fantastisk och gjorde en fantastisk insats, tillsammans med våra egna löften blev cermonin både romantisk och alldelles våran egen. Och inte minst bjöd den på skratt... Min Mamma hade lillasyster T på armen och försökte distrahera henne med en klocka samtidigt som hon försökte sätta rekord i fototagning...jag blev rätt distraherad och irriterad och försökte få henne att sluta med fotandet genom att ruska på huvudet....vilket lyckades samanfall med vigselförättarens uppmaning om "att se varandra i vardagen"... Det blev skratt. Sen kom den klassiska frasen "Tager du denna..." Jag har ganska många mellan att namn...vilket alltid har varit en skrattgrej mellan mig och M och nu när alla min namn rabblas upp så börjar vi att småle och flina lite åt varandra...och tydligen tycker fler att det är roligt för någon börjar skratta...skratta jättemycket faktiskt....Jorå, Mamma hade glömt att stänga av mobilen...Vigselförättaren blev så paff att hon helt kom av sig och fick ta om frågan :)

Våra familjer hade dukat superfint hemma. God mat och det många både roliga och stämningsfulla tal. Lillebror hade skrivit ett fantastiskt tal...många leenden blev det. Det mest känslosamma var nog när Mamma tog fram sherryn som Pappa gjorde åt mig när jag var två år och ska följa mig genom livet. Pappa, lilla finpappa som jag vet är med mig men som inte i livet har fått träffa min Man och sina barnbarn, inte har fått uppleva min examen eller mitt bröllopp. Älskade Pappa! Nio flaskor har vi kvar att avnjuta på kommande bröllops dagar.

Öppnande av finfina presenter.

Och sedan en sjuhelsikes fest. 
Tolv personer lyckades få i sig 4 flaskor skumpa, 12 liter vin, 1/2 liter wiskey, 1/2 liter konjak, 1 liter likör och 1 platta öl. Inte konstigt att många var lätt bakis dagen efter ;)