Den fysiska utmaningen

I fyra veckor hostade Lillasyster T...under fyra veckors tid lyssnade jag på hosta och bytte kräklakan på nätterna. Nu när öroninflammation konstaterats och penecellin intas är hostandet slut och jag tänkte att nu, NU ska jag sova om nätterna och kankse orka ta itu med nattamningen...ICKE. Lillasyster T tycker nu att det är dags att lära sig krypa...hon övar frustrerat på dagarna och är en riktig gnällfia som vill bli buren när fustrationen blir henne övermäktig...vår glada tjej har blivit en gnällis....Tyvärr försöker hon lära sig att krypa om nätterna åxå...en gång i timmen, ungefär, vaknar hon ståendes på alla fyra och skriker...bara att söva om.

Jag ska inte önska det ouppnåeliga som sovmorgon...men jag önskar mig 6 h sammanhängande sömn....Låter som ren poesi i mina öron.....kanske skulle vi då orka ta tag i det där som kallas samliv....nu är det som bökigt när någon hela tiden vaknar skrikandes på alla fyra och glor på oss mellan spjälorna...Den lilla lust som vi orkat väcka till liv dör ut rätt fort då...och sen 30 minuter senare r den inte lätt att hitta igen och röttheten tagit över hand.
29 april har vi dock deadline...för då är det återbesök på kvinnokliniken för att se om jag behöver justeras...och innan dess måste sex ske.... Jag tror dock inte på under  här heller...det där extremt spända, oelastiska finns fortfarande kvar och har inte blivit det allra minsta bättre....Jaja återstår att se om den ändå är funktionsduglig...