Förlossningen - el grande final!

Onsdag 1/10

Klockan 01 kände jag att krystvärkarna började komma. Jag var fullt öppen! Det var inga intensiva krystvärkar - sköna om jag jämförde med det som varit innan. De var inte så starka att jag behövde trycka på ännu - mer slappna av i bäckenet...men det höll inte i sig länge utan snart blev jag tvungen att trycka för kung och fosterand. Känslan är så strak att den inte går att stoppa. BM kände efter - bebisen låg inte mot bäckenbotten ännu. Jag fick inte krysta...för då skulle jag få krysta i flera timmar och de skulle jag inte orka. Jag fick istället mer EDA för att ta bort krystvärkarna. De kände efter hur bebisen låg och det visade sig att hon låg i sk vidöppet läge - med ansiktet först vilket gör att huvudet blir så stort som möjligt istället för så litet och smidigt som möjligt för att komma ut.  För att hjälpa mig lite på traven skulle de ge lite värkstimulerande för att påskynda att hon skulle komma ner fortare...Det tog. Jag fick 4 minuter långa krystvärkar utan paus. Trots Eda och lustgas gjorde det så ont att jag höll på att försvinna igen. Det gällde att snabbt få bort dessa krystvärkar för de var för starka för mig som blivit snittad tidigare - ja det var iof för starka för vem som helst men för mig var de dessutom farliga. Krystvärkarna försvann tyvärr helt istället och de fick koppla på svagt, svagt stimulerande i omgångar för att få igång det hela igen. Jag fick även order om att omväxlande vara uppe och gå och omväxlande sitta på boll. Jag kände mig helt less på alltihopa. Trött som aldrig förr inne på andra natten helt utan sömn. Jag ville inte längre - nu kändes dessutom helt meningslöst. Jag ville bara att de skulle plocka ut de - jag orkade inte längre.

Bebisen däremot mådde prima och var totalt opåverkad av vad som hände. Sällan hade BM sett så stabila hjärtslag.

Klockan straxt efter tre konstaterade dock BM att bebisen nu sjunkit ner och jag kunde få börja krysta. Bort med lustgasen! Men jag kände inte värkarna som förrut så jag hade jättesvårt att hitta rätt. Tog i som aldrig förr men inget hände - som jag märkte i alla fall. Jag var trött och ville inte längre. Skrek mest att jag orkar inte mer - jag vill inte. Efter ett tag kände jag ändock hur det spände och jag kunde känna huvudet...det gav energi! Ena BM hjälpte till genom att trycka lite på bebisen rumpa och den andra gjorde ett litet klipp. Sedan var hon ute på två tryck. Klockan 04:26.

 Jag konstaterade att det var en tjej. Lutade mig tillbaka och somnade...vaknade igen av att jag fick upp vår lilla tjej på bröstet - somnade igen...och höll på att tappa henne. Det gav adrenalin för att vara vaken!

Moderkakan kom utan problem.

Och sedan var det dags för att sy.

Det var ångest för mig - för kroppen. Den var så slut att trots att jag var helt bortbedövad i underlivet och egentligen inte kände vad de gjorde så andades jag lustgas genom alltihopa. Kroppen skakade och jag snyftade och grät i masken. Jag orkade inte mer...ville inte ha mer smärta...ville var i fred. Jag var enormt svullen. Jag fick ett gäng stygn. Lite innuti och lite i klippet och lite ända bort till anus.

M kom in med vår tjej igen, vår Tilde!

3615 gr

51 cm

Hon fick sitt första mål mat!



Efteråt

Känslan efteråt, känslan fortfarande...ALDRIG, aldrig mer. Känner ångest inför en sådan tanke.


Men för er som läser och som har förlossningen framför er...det är inte vanligt att det blir så är intensivt under så här lång tid. Tar det tid så brukar det inte vara så intensivt och blir det intensivt brukar det gå fort.


Jag började dessutom hosta under natten vilket gjorde att jag fick en spricka bredvid där jag var sydd...det svider. Jag måste ha laxerande för att kunna bajsa...men underlivet ser faktiskt inte så farligt ut som man skulle kunna tro. Det finns hopp!


Kommentarer
Postat av: Lucia

Vilken underbar liten flicka! Väl värd att kämpa för, men jag förstår att smärtan du genomgick måste vara obeskrivbar... Tilde är säkert mäkta stolt över sin underbara mamma!



Stooooor kram!!!

2008-10-05 @ 19:48:09
URL: http://www.mammaklubben.blogspot.com
Postat av: Linda

Det är inte kul att kämpa sådär länge och vara så slut efteråt och jag känner såväl igen den där känslan av alldrig mer men det brukar ge sig med tiden...



Lilltjejen är iallafall jättefin!!! Du var superduktig!



Kram och grattis!

2008-10-05 @ 20:30:42
URL: http://bebislangtan.blogspot.com
Postat av: MOE

Det låter som om du fick en riktigt kämpig förlossning. Jag har ju bara min egen att gå tillbaka till och jag vill verkligen uppleva det igen! Men du, nu är hon här! Välkommen lilla Tilde och stort grattis till mamma!!

2008-10-05 @ 21:40:59
URL: http://lilla2an.wordpress.com
Postat av: MOE

Det låter som om du fick en riktigt kämpig förlossning. Jag har ju bara min egen att gå tillbaka till och jag vill verkligen uppleva det igen! Men du, nu är hon här! Välkommen lilla Tilde och stort grattis till mamma!!

2008-10-05 @ 21:42:40
URL: http://lilla2an.wordpress.com
Postat av: Sandra

Så fin liten Tilde. Jag hoppas ni har det mysig hemma nu hela familjen..



För mig verkar det hända NADA! Jag längtar fortfarande efter smärta TROTS att jag läst om din ;-)



Många kramar..

2008-10-06 @ 08:10:42
URL: http://barasandra.blogspot.com
Postat av: Tudorienne

Å herregud, jag vet knappt vad jag ska säga. Men bra jobbat.



Gratttis till en söt liten tjej!

2008-10-06 @ 09:51:18
Postat av: Kattmamman (a.k.a Bridz)

Hon är fanatstiskt söt!!!



Och jag blir inte avskräckt av din fina berättelse. Jag förstår att det kändes tungt, och är jobbigt att tänka på just nu. Men jag slås av vilka fantastiska krafter det finns. Tänk du klarade något som du nog aldrig trott skulle vara möjligt. Kämpa så hårt så länge. DU är FANTASTSIK!!!!!!!



Kramar och stort tack för att du delar med dig!

2008-10-06 @ 11:20:20
URL: http://BRIDZ.BLOGGSPOT.COM
Postat av: Songbird

Grattis till lilltjejen!!!!

Tråkigt att det blev så kämpigt för dig. Men bra kämpat! Nu har du fått en underbart fin liten bebis! Kan inte riktigt fatta att jag kommer att vara i din situation inom 10 veckor...



Stort kramar

2008-10-06 @ 12:27:21
Postat av: Cinks

Åh, jag blir alldeles tårögd av din berättelse med så mycket uppriktig inlevelse. Fantastiskt bra kämpat! Jag tror det du berättar kommer att ge mig mental styrka att klara mig igenom det när det är dags.



Att aldrig, aldrig vilja göra det igen är helt normalt, tror jag. Så tänkte jag också med dottern men sen, nu, har ju de känslorna dimmats bort.



Hoppas du mår bra nu och att ni tar det så lugnt som man behöver i början. Kram Cinks

2008-10-06 @ 12:36:28
URL: http://cinks.blogspot.com
Postat av: lillawi

Som du kämpat! Imponerande! Å vilken fin belöning - Tilde är verkligen så fin!



lillawi

2008-10-06 @ 13:47:11
URL: http://www.lillawi.se
Postat av: Saring

Finafina Tilde.. Så fantastiskt fint kämpat av dig, det låter som om det stundtals var överjävligt. Stort tack för riktigt inlevelsefull och öppen förlossningsberättelse! Äntligen är hon här och du är tvåbarnsmamma, HURRA!!



Stor kram

2008-10-06 @ 15:05:00
URL: http://saringimammaland.wordpress.com
Postat av: Anna-Bell

Åh vad fin hon är lilla Tilde! Och du har varit jätteduktig så klart!

Kramar!

2008-10-06 @ 18:30:52
URL: http://bebisliv.blogspot.com
Postat av: Anna-Bell

Åh vad fin hon är lilla Tilde! Och du har varit jätteduktig så klart!

Kramar!

2008-10-06 @ 18:31:58
URL: http://bebisliv.blogspot.com
Postat av: Tove

åh herremingud va jobbigt det lät! men det är nog värt det kan ja tänka mig. :) Tilde var ju ett supergulligt namn dessutom. Grattis!

2008-10-06 @ 18:43:26
URL: http://touvalu.blogg.se/
Postat av: Petra

Åh, hu, ajajaj!!! Precis sånt jag INTE vill läsa! Hur ska jag nu våga? ;-) Men jag säger som de övriga; oerhört tappert kämpat och grattis till belöningen!

2008-10-06 @ 22:11:29
URL: http://petrastankar2.blogspot.com/
Postat av: Anna

Jädrar i mig vad du är STARK, kvinna!!!



Grattis till finaste dottern!!!

2008-10-08 @ 12:56:07
URL: http://annaombarnloshet.blogspot.com
Postat av: Hanna

Vilken söt liten flicka! Wow- trots den kämpiga förlossningen så blev det i alla fall ett superfint reslutat tycker jag!

Kramar

hannaeliten

2008-10-11 @ 15:14:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0