Det är bara att vänta
Egentligen är detta en ganska tråkig tid...oron är stor, men likaså lyckan...det är bara det att det händer inte så mycket...känns det som...inget som ger inpiration till skrivande...
Känslorna är ganska ensidiga och pendlar mellan lycka och oro....
Jag vill berätta för alla men jag vill samtidigt inte berätta för någon...kankse kanske någon kan få reda på det efter VUL i v 8 (13 feb) men inte innan dess och bara om allt ser exeplariskt bra ut.
Jag bara väntar och känner efter...hela tiden...
Hur mycket illa jag mår och när och om jag inte mår illa om jag har lite värk och i så fall hur mycket och om tuttarna ömmar mer elller mindre...allt för att försöka utröna och analysera om allt står rätt till.
Önskar det fanns ett test på apoteket som kunde mäta mängde HCG så att man kunde se om den ökade eller minskade...testet skulle gärna även få visa om allt står rätt till, med 100% säkerhet. Så att all denna oro kunde slippas.
Fast egentligen oroar jag mig inte så mycket...jag vet ju att det enda jag kan göra är att sköta mig...resten kan jag inte styra över...oavsett hur mycket test ovh VUL jag skulle göra. Men det känns jätteskönt att ha ett tidigt VUL så att jag får reda på hur det står till så att jag slipper gå och vänta på något som inte blir.
Ska göra ett VUL mellan vecka 10 och 12 åxå...har jag bestämt...ser allt bra ut då så ska jag slappna av. jag har bara inte bestämt mig för om jag ska övertala KK till detta eller om jag ska ringa Mamma Mia och göra ett KUB/NUPP test....
För att inte ha ngt att skriva fick jag ju ner en hel del osammanhaängande svammel....
Vill helst int veta ngt själv, så länge int vet kan ju inbilla sig att allt är ok den här gången. Lite mer grönt, inga sprit o tobak o ut o gå. Kan int göra så mycket mer än det.
Ja, nu känns det som att tiden står still. Jag vill liksom ha någon bekräftelse på att det verkligen finns något som ska bli en bebis där inne! Precis som du känner jag efter om brösten ömmar. I morse gjorde de inte det när jag låg ner i sängen, men nu när jag stigit upp ömmar de igen:) Känner dock inget annat, vilket gör mig orolig. Kan liksom inte glädjas än. Ska ringa till mottagningen imorgon bitti och fråga om jag inte kan få komma dit på någon form av kontroll....blodprov och VUL...
Kramar!
