En massa olika

Eftersom blogg.se bestämt sig för att uppdatera sitt verktyg har jag varit avskärmad från min blogg i 2 dygn (TVÅ DYGN) och det efter den fantastiska bloggträffen....jag har haft tusentals saker jag velat blogga om...ska nu göra ett försök att skriva ner lite av allt detta jag i mitt huvud redan författat.

Inför bloggträffen
Jag blev nervös....tänk om jag gör bort mig, tänk om de är ett misstag att gå dit....tänk om det är en samling idioter...eller om jag efteråt inte alls känner att jag vill blogga så att de kan läsa...tänk om det kommer att kännas intimt på fel sätt...att det kommer att bli obekvämt att träffa de jag aldrig träffat förrut som vet ALLT om mitt sexliv och hur jag blöder och när jag blöder, vet allt om min ångest, min rädsla och min oro, vet allt om min glädje och lycka.

Jag var förstås också MYCKET förväntansfull....vilken häftig grej...att få träffa så många av dem som jag beundrar genom det som de skriver i sina bloggar...förväntansfull inför att träffa kvinnan bakom de fantastiska texterna, bakom de sorgsna, arga och glada orden....


Bloggträffen
Vilka fantastiska kvinnor, vilka vackra kvinnor, vilka starka kvinnor..... Vilken enorm sorg, glädje, styrka och kämparanda samlad på en plats i form av intelligenta, vackra och starka kvinnor - en fantastisk upplevelse.

Det var spännande att få ett ansikte bakom orden. Jag ångrade snabbt att jag inte kunde vara med på lunchen...vad många som jag gick miste om att träffa....och jag missade tydligen en hel del på natten/ morgonen åxå ;)  Själv var jag tvungen att shappa redan kl 23. .men ryktena säger att många inte var hemma i sin säng förrns kl sex på morgonen..... Till nästa träff (för en sådan blir det väl) är hela dagen, kvällen, natten och morgonen bokad till er.


Efter bloggträffen
Vad mycket känslor och tankar som väcktes. Jag har funderat och tänkt mycket på er. På era irrvägar i bebisverkstaden fram till där ni är idag. Tänker på min egen väg....och skäms lite.  Så här efteråt.....Jo jag skäms lite....Jag behövde bara kämpa i 1,5 år...för att få ett syskon....och utan att behöva hoppa in i IVF-karusellen.... Det var inga lätta 1,5 år...förmodligen den tyngsta delen i mitt liv...en tid kantad av sorg, förtvivlan, förlorat hopp, men åxå av glädje  över att stöta på de bloggar som jag läser och som har varit ett enormt stöd åt mig. Jag skäms inte över mina känslor som jag gått igenom...för mina känslor kring min väntan och mitt kämpande kan inte mätas med någon annans...lika lite som någon annan kan mäta sitt känslokämpade med mig. Men man kan mäta tiden...man kan mäta antalet utredningar, antalet misslyckanden och antalet behandlingar ov olika slag.  Jag har kommit lindrigt undan.....Jag har ett barn...jag har nu även ett barn i magen... Jag visste att jag var lyckligt lottad även innan...men det blev så uppenbart nu.

Jag har även tänkt mycket på er...jättemycket! Många av er berörde mitt allra innersta på ett sätt som inte många kan. Jag är berörd av er....väldigt berörd ...och jag önskar så att 2008 är det år där alla ni som så hett efterlängtar ett pluss på testet ska få just ett sådant pluss...och att det plusset får resultera i en alldelles frisk och perfektaste lilla bebis.


Min graviditet
Jag går in i v 15 idag. Det är en fantastisk känsla... Har det gått bra så här långt så ska väl resten åxå göra det! I slutet av v 15 ska jag ta första magbilden - kanske lägger jag in den här....

Mindre kul är att de kliar, KLIAR, K L I A R...Magen och brösten och bak på ryggen...kliar, kliar. Jag kliar till det nästan går hål och jag får blåmärken. Jag salvar och smörjer i hopp om bättring....det blir lite bättre. Det värstaste kliet är nästa bröstvårtorna...för de är dessutom groteskt ömma...men det kliar likförbannat...och jag kliar.

Jag kan inte släppa oron över att något är fel eller kommer att gå fel. I min kalender är det bara några futtiga och fullbokade jobbveckor till nästa UL. I mitt känsloliv...i mitt gravidnojjiga liv så är det eoner av tid dit...till den 28:e april. Jag känner efter alldelles förskräckligt mycket...om det gör ont, känns konstigt eller nå´t som skulle antyda att det kommer att gå snett.... MEN jag oroar mig inte den största delen utan den största delen av min tid glädjer jag mig åt Liten...mitt mirakel....min växande mage.


Nu har jag bloggat bort 1 h arbetstid...det är inte bra...det har jag inte tid med...men ibland måste man ju prioritera det viktigaste ;)

Kommentarer
Postat av: MOE

Fint skrivet, Tisalen! Jag tycker du ska vara stolt över din graviditet och mage. Det MÅSTE gå bra den här gången. Det bara MÅSTE det. Jag hoppas att jag snart känner mig lite mer positiv igen, för den här veckan har hittills varit en riktigt skitvecka. Men nästa helg bär det av utomlands, ner i Europa. Bara det är ju hur härligt som helst. Kram!!

2008-04-01 @ 10:34:23
URL: http://lilla2an.wordpress.com
Postat av: Kattmamman (a.k.a Bridz)

Visst är den märklig den där känslan av skuld. Jag har det inte värst, det finns de som har väntat och kämpat mer, alltså borde jag inte få bli gravid.

Att det finns en triljon människor som bara plussar, och dessutom tar för givet att det ska vara så, det glömmer man bort i sin skam.

Gläds åt din vackra mage, du förtjänar den!

Kramar

2008-04-02 @ 10:43:49
URL: http://BRIDZ.BLOGGSPOT.COM
Postat av: Lucia

Så det kliar på dig också?! Kan det ha med graviditeten att göra? Det kliar något så vansinnigt på mig med, precis som du beskriver på magen, ryggen, brösten! Varför gör det det?? Har nu gått ver till parfymfri duschcreme och lotion. Tror faktiskt att det hjälper lite... Jag går in i vecka 15 imorgon och ska göra UL den 29 april. Vi ligger ganska lika på några områden alltså:)

Kram!

2008-04-02 @ 18:30:07
URL: http://www.mammaklubben.blogspot.com
Postat av: Åsa

Stor kram till dig! Skäms inte för din lycka. Som du säger kan vi inte jämföra våra olika sorger - allt är individuellt. Ingen av oss borde behöva kämpa så här! Stort tack för lördagen!!

2008-04-02 @ 21:26:53
URL: http://asaomivf.blogspot.com
Postat av: Kaica

Oj, snart halvtid! :o
Det var jättesynd att vi inte träffades på lunchen, men självklart måste vi göra om bloggträffen.
Jag hade liknande känslor som du innan jag såg de första ansiktena, men sedan släppte allt och det kändes hur bra som helst.

1.5 år är lång tid. Du är värd din bebismage. Det jag inte gillar är folk som planerar in sin graviditet och så blir det precis som de vill. Suck!

Kramar, Kaica

2008-04-07 @ 23:12:13
URL: http://kaica.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0