Den fysiska utmaningen

I morgon är det BIM (beräknad icke mens). Jag längtar och bävar. Har haft mycket MINDRE spottings än vad jag haft de senaste månaderna (bara utredningsbesöket kankse skrämde kroppen med hot om hormoner..vem vet?). Mindre spottings tänder ett hopp hos mig...ett hopp som jag inte vet om jag orkar känna ...för jag är rädd för besvikelsen.... Dessutom måste jag ta ett gravtest i morgon...rädd för resultatet...vill inte se ett minus...vill inte! Hade hekst velat ta ett gravtest i slutet av veckan ifall tanten fortfarande lös med sin frånvaro...men varför skulle hon det? Hon har ju kommit så många gånger förr.

Men i morgon är första besöket hos Akutanten och jag kan ju inte gärna få behandling mot barnlöshet och blödningsproblem om jag är gravid...FAN

Hoppet finns ju men jag tror inte...men å andra sidan så visade besöket hos kvinnoklinken att allt så bra ut...slemhinnan var fin och varken ojämn eller tunn...orkar inte känna så här...det tär.

Fysiska och psykiska åkommor koplpade till PMS elelr graviditet:
 - Liiiiite molvärk
 - Piss humör (iaf igår)
Men som sagt kan lika gärna, och troligare, vara mensvarning

men å andra sidan kanske jag aldrig behöver ta det där testet...under dagen eller natten kankse jag får anledning att pröva menskoppen...

suck!